zeddi

Ja requests från nära & kära att jag ska sammanställa graviditet och förlossning så gör jag det nu sisådär flera månader efteråt men det var väl på tiden sa min väninna.

När plusset kom vågade jag inte tro det, var inte direkt glad, snarare orolig pga dom två tidigare missfallen. Orkade inte gå igenom det igen. Iofs det första  visste jag inte ens om konstigt nog, det var ett mkt tidigt missfall. Andra fick jag på mitt nya jobb. Guud vad ont det gjorde nästan så vi åkte in till akuten. Bröt ihop inne på toaletten. Ringde Micke som fick komma och hämta mig.  Åkte ciggen fram direkt. Usch.Mådde piss i flera veckor efter det. Hade ont i magen länge efter det oxå, fick gå på gyn undersökning för att se om allt var okej vilket det var. Gick några månader. Mensen krångla, när ska man få ägglossning?? La det åt sidan, räkna ut å ha sig. Det kommer som det kommer. Vågade INTE hoppas på något.
 Sen rätt va det va någon dag innan Mickes födelsedag, va fan min mens har inte kommit vilket den alltid gör samma tidpunkt på morgonen. Efter lunch gjorde jag ett test som jag hade hemma. Oj gud vilket starkt plus men vågade inte hoppas. Men lyckan kommer och går..

Vaknade en tidigt söndags morgon, sovmorgon va skönt dock klockan var 8. Satte mig upp i sängen, blev chockad fullt med blod överallt, reste mig upp och det rann en massa fostervatten längs låren. Blev jätte rädd och sprang in på toaletten. Bytte kläder och lakan, Micke sov fortfarande. Gick och la mgi bredvid honom, väckte honom han märkte direkt något var fel . Jag började stor tjuta och han höll om mig hårt. Ringde gyn akuten och vi fick komma in vänta en timme innan dom tog emot oss. Fick göra ett vaginalt ultraljud, allt var bra och han vaså fin. Liten lien var han och levede låda där inne. Tyvärr hade läkaren ingen förklaring på blödningarna eller fostervattnet. Kan ha varit en hinna som brustit. Fick en liten bild med oss. Gud vad verkligt det blev, han finns verkligen där inne. Nu vet man vem som sparkar.
Nästa morgon samma sak. Skit kul men allt var okej med mig ändå.
Dagarna gick, jävla illamående, men spydde inte ofta men allt var äckligt. Förrutom sallad som jag älskar.
Lillen höll liv i lådan ofta och hade hicka ofta. Runt vecka 18-20 kunde Micke känna sparkarna. Var kväll innan vi sov så smörjde Micke in min mage med olja det kliade satan hela tiden. Och lillen försökte sparka på hans händer. Gulligt. 
Sen efter det fick jag åka in på BB två ggr. Ena gången pga oförklarliga buksmätor och ingen foster rörelse andra gången var det blödningar från livmoderskanten. Tråkigt var det. 
Sen dagen innan nyår. Var i vecka 35 el 36 då jävlar fick jag värkar. Magen spännde som faan. Usch. Fick komma till BB för observation Jätte trevlig USKA som tog hand om mig. Fick ligga med CTG för typ femte gången. Värkarna var starka och oregelbundna men hade inte värst ont det spännde mest. Fick Bricanyl i rumpan typ.. Sen slutade det men fick ligga kvar över natten. Pratade  med läkare nästa dag fick komma hem MEN var tvungen att ligga i sängen såvida jag inte ville föda barnet den veckan..  Det var ju nyår så jag tog det lungt.
Efter det gick allt på som vanligt dock jag fick starka värkar några gånger oftadt på nätterna så jag sov nästan aldrig. Dom höll på i 7 timmar kanske fy fan. Ska jag ha det såhär hela tiden...  men men allt gick bra efter det..
Vecka 27


Vecka 29


Vecka 34 och magen har sjunkt neråt.



Vecka 37, sista bilden jag hann ta och blev inte större än såhär.

VUL vecka 14 från gynakuten



Rutin Ultraljud vecka 19, ett huvud en arm och lite av ett ben