Orolig mamma


Är så himla orolig för min lilla guldklimp, vad har hänt med all hans glädje och all hans energi. Nu orkar han bara vara vaken en timme i taget. Gör ont i mitt hjärta tänk om något är riktigt fel. Och mat vill han inte heller ha, det som han älskar. Innan åt han precis allt, speciellt lax och kalops det va toppen. Men nu slänger han tillomed bort välling. Och han blir bara mindre och mindre runt midjan. Man börjar direkt tänka på sjukdomar och sådant.
Som en klump i magen.

Igår var det urnsättning av/för Mickes far. Micka bar urnan och satte ner den i graven? Om man kallar det så. Jag var ledsen men inga tårar kom. Ibland blir man avtrubbad. Trött på allt hemskt. Tänker på hur det skulle vara om jag förlora någon utav mina föräldrar eller Anton. Hemska tanke. Usch...

Ska börja packa till helgen också. Ska bli skönt att det inte går att beskriva bara. Mina föräldrar fick också lägenhet i Hbg så dom flyttar i januari dom med. Toppen! Lääängtar tills man börjar jobba det kliar i fingrarna. Visst älskar jag att vara hemma med Anton men skönt att komma bort från det. Jag är ju sån person så det måste hända saker. Va fan man är ju inte direkt gammal och trettio.

Förstår mig inte på vissa människor som blir avundsjuk på andras lycka och försöker trycka ner dem. Men när samma sak händer dom så ska dom ha ris & ros för det. Men visst ger man dom det, man vill väl inte sjunka till samma nivå. Men är man svartsjuk så är inte det mitt problem men man behöver inte såra folk för det.

Vågen stod på - 5 kg på två veckor väldigt skönt men stressar inte. Är inte så upptagen av ytliga ideal. Trivs med mig själv så. Men ner till min målvikt ska jag men tänker ej tokbanta som de flesta jag känner som tillochmed bantar när dom är gravida. Hemskt!

Vilka fuckups! Bättre nu!

Släpper taget nu, ska sluta för jag bryr mig inte längre. Bryr mig inte om dig och dom?! Så skönt. Kan du inte hantera sanningen eller se mig för den jag är vad ska du då här och göra?
Vill DU kalla dig min vän bevisa det och det lär knappast bli lätt.

Nu har jag tre mål som är fastställda.
Gå ner till 50 kilo
Operera brösten

Walk away from the sun, come slowly undone
I can see in your eyes, I've already won
I could bleed for a smile, I could cry for some fun

Your heart is carved in stone
And apathy flows in your veins
When flesh falls from the bone
You've taken all you can take


Don't believe in anyone
'cause they'll feel you so much more
Deep inside the venom is burning
Love her



Så fucking useless.. Så känner jag mig just nu!

Så glad jag e nu har man albumet. Riktigt bra musik. Bara älskar det. Mon mobil blev stulen i lördags, mindre roligt. Värsta är ju att där är bilder på Anton och mer privata bilder som man inte vill någon ska se. Hemskt. Det som är värst är att fel person skulle få tag på bilder på vårt barn. Hemska tanke. Iförrgår var jag & mamma på Väla och handla lite. Anton blev tyvärr sjuk under tiden och blev het som lava och röd som en tomat. Han hade cirka 40 graders feber när vi kom hem så Micke och jag gav honom Ipren och bädda ner honom. Han sov hela natten vakna vid sex fick en flaska välling sen somna igen och sov fram till halv tolv. Guuud vad skönt med sovmorgon för mig.
Längtar tills julen för en gångs skull. Få ha mörkt och mysigt och massa tända ljus. Den nya barn klädesbutik här i Landskrona bara ÄLSKAR jag, dom har ju Katvig, Nova Star, Ej sikke Lej och sådana märken jag bara älskar. Får gå dit en runda å shoppa lite. Annars har dom märkena bara funnit på internet för oss som inte bor i flashiga STHLM.

Längtar tills vi flyttar till Helsingborg, så man kommer bort från denna hålan. Ska kolla på lägenhet fredag så hoppas den är fin.

Känner mig så värdelös just nu. Varför duger man inte helt plötsligt. För man har familj. Är man död för det? Tror ni jag måste sitta hemma hela dagarna långa då. Man kan inte direkt kalla er vänner...

Duger
när man ska ut på krogen eller när det behövs låna pengar eller så. Men inte annars..


Better off without you people!

Förlossningen....

image19



Det var en fredagsmorgon gick upp rätt så tidigt. Kände mig himla pigg och fräsch idag. Skulle vara hos Bm runt elva tiden. 2/2- 07
Gjorde vanlig koll, mätte magen, kände på fosterläge, pratade allmänt om foglossning. Och allt vatten jag samlat på mig. Men hade inte långt kvar. Detta var en vecka innan beräknad förlossning.
Hade kännt ett konstigt knäppande mot mitt skellet i underlivet, jätte äckligt som om jag gick med en stor boll där "nere" innuti mig. Obehagligt. Bm sa det kanske var lillen som sjunkit ner långt.
När Bm klämmde på min mage kändes det som jag kissade på mig lite. Gud vad pinsamt tänkte jag med det är ju vanlgit för gravida. Men skulle lämna urintest för äggvita så gick på toaletten. Guud vad jag kissar tänkte jag, Jag som bara drack två glas med juice. Sen var det dags att gå hem. Gick förbi vår gamla lägenhet och pang sa det rann det längst benen på mig. Men Guud tänkte jag kissar jag på mig igen men det fortsatte, Herregud mitt vatten har gått... Gick hem till mamma. Hon fick panik och blev hysterisk.. Jag va helt lugn ringde Förlossningen skulle komma in på kontroll senare på dagen såvida värkarna inte kom igång. Ringde Micke och sa vattnet gått. Han bara Jaha men jag jobbar ju. Haha lilla stackaren fick sig nog en chock. Jag sa till mamma nu går vi å shoppar lite. Helt lugn. Bara jobbigt det rann vatten lite då och då. Fick gå med binda inte jätte kul och ovant då man itne haft det på flera år. Sen gick vi hem till mig. Drack lite te el kaffe, Jag packade väskan och skrve klart mitt förlossnings brev.
Fick säga hejdå till mamma som skulle åka till England samma dag. Hon blev så ledsen hon inte kunde va där. Fast bebben va planerad till nästa vecka så egentligen.
Sen åkte jag och Micke in på kontroll allt såg bra ut och skulle komma tillbaka nästa dag på kontroll igen. Hade det inte kommit igång på söndagen så skulle jag bli igångsatt. Men inom 24 timmar skulle jag nog få värkar.

Åkte hem, tog det lungt och jag var spännd som tusan. Kollade på film och Micke slocknade men inte jag. Vid ett tiden började det göra lite ont eller rätt så rejält. Kunde inte sitta still. Gick runt i hela lägenheten, tog alvedon och tog en vetekudde på magen och ryggen. Värmen hjälpte rätt så mycket och jag kunde slappna av lite. Men en timme efter det gjorde det riktigt ont. Jag klädde på mig och försökte få liv i Micke. Tog ett bra tag. Stackarn var ju trött. Men efter ett tag gick det. Jag satt å hade ont och var förbannad. Haha bad Micke ringa förlossningen men dom ville prata med mig sen och vi var välkomna. Åkte senare in till Helsingborg, var inne runt sex tiden. Kom upp och fick bli undersökt. Men uskan sa det är nog inte igång. Du ska få prova en Tens apparat. Sen var där en elev med och det gick bra för mig. Dom klämde och kände och lyssnade. Fick ha Tens apparten en timme tror jag sen gjorde det för ont. Hon frågade om hon fick undersöka mig då men upplyste mig pga infektions risken. Jag var öppen lite mer än 4 cm så jag blev inskriven fick på mig sjukhuskläder och fick lägga mig i ett varmt bad. Låg där i 40 min sen gjorde det fruktansvärt ont. men ändå inte. Andades igenom värkarna. Sen var det skiftbyte. jag sa till jag ville ha bedövning. Javisst ska du får det så fick jag komma in i sängen igen. Dom undersökte mig och jag avr öppen cirka 7,5 cm. Fick dropp i handen så jag kunde få epidural. Narkosläkaren kom och han var superduktig kändes inte alls när han stack mig i ryggen.  Fick börja med lustgas också. När epiduralen kicka in så somnade jag till i några minuter vilket var skönt. Micke var helt slut. Sen kom dom in och skulle undersöka mig igen och frågade om jag ville ha lavemang men tackade nej till det. Var öppen 9,5 cm så dom föreslog att jag skulle gå runt lite och det gjorde jag, i mina rosa fluffiga tofflor. Sen började krystvärkarna. Usch kändes som jag skulle skita på mig. Så vi gick tillbaka till rummet och la oss i sängen. jag la mig ner och micke satte sig brevid. Jag spännde mig för mycket så hela jag reste mig upp under varje krystvärk. Kallad epå uskan och dom kom in dom sa det inte riktigt var dags och jag skulle bara följa med rytmen. Dom kom tillbaka fem min senare. Började göra iordning inne i rummet och så. Dom var himla gulliga och hjälpte mig super mycket.  Sen fick jag börja krysta och hade ingen bedövning alls under detta skedet. Under krystningarna så sjönk Antons hjärtljud drastiskt och dom blev oroliga jag med och Micke. Det skulle gå snabbt. Fick ta i för kung och fosterland. Sen när huvudet skulle krönas gjorde det djävulskt ont. Var tvungen att INTE krysta fastän jag ville. Det sved och brände. Och tillslut va han ute. Bara plopp sådär på cirka 20 min. Överlycklig var jag och är fortfarande. Sen skulle moderkakan ut. Kändes konstigt dock inte ont. Ville absolut inte se den klarar inte av sådant.. Sen så fick vi in mackor och dom va goda men TORRA, sen skulle Anton äta. Vi somnade senare och jag fick duscha ngn timme efter det. Sen va jag tvungen att kissa så personalen hörde det. För det måste mab göra efter en förlossning. Har väl ngt med musklerna att göra. Micke hade varit å hämtat barnvagnen och köpt godis och tidningar till mig så skulle vi gå ner till egenvården. Jag gick ner å åkte inte rullstol fick mycket beröm för det. Att jag avr pigg och ung och frisk, Härligt tyckte personalen.
 Anton föddes kl 10.26 var 47 cm lång och vägde 3180 gram. Tio fingrar, tio tår och ett par himmelskt blå ögon.


image17

image18

Graviditeten

Ja requests från nära & kära att jag ska sammanställa graviditet och förlossning så gör jag det nu sisådär flera månader efteråt men det var väl på tiden sa min väninna.

När plusset kom vågade jag inte tro det, var inte direkt glad, snarare orolig pga dom två tidigare missfallen. Orkade inte gå igenom det igen. Iofs det första  visste jag inte ens om konstigt nog, det var ett mkt tidigt missfall. Andra fick jag på mitt nya jobb. Guud vad ont det gjorde nästan så vi åkte in till akuten. Bröt ihop inne på toaletten. Ringde Micke som fick komma och hämta mig.  Åkte ciggen fram direkt. Usch.Mådde piss i flera veckor efter det. Hade ont i magen länge efter det oxå, fick gå på gyn undersökning för att se om allt var okej vilket det var. Gick några månader. Mensen krångla, när ska man få ägglossning?? La det åt sidan, räkna ut å ha sig. Det kommer som det kommer. Vågade INTE hoppas på något.
 Sen rätt va det va någon dag innan Mickes födelsedag, va fan min mens har inte kommit vilket den alltid gör samma tidpunkt på morgonen. Efter lunch gjorde jag ett test som jag hade hemma. Oj gud vilket starkt plus men vågade inte hoppas. Men lyckan kommer och går..

Vaknade en tidigt söndags morgon, sovmorgon va skönt dock klockan var 8. Satte mig upp i sängen, blev chockad fullt med blod överallt, reste mig upp och det rann en massa fostervatten längs låren. Blev jätte rädd och sprang in på toaletten. Bytte kläder och lakan, Micke sov fortfarande. Gick och la mgi bredvid honom, väckte honom han märkte direkt något var fel . Jag började stor tjuta och han höll om mig hårt. Ringde gyn akuten och vi fick komma in vänta en timme innan dom tog emot oss. Fick göra ett vaginalt ultraljud, allt var bra och han vaså fin. Liten lien var han och levede låda där inne. Tyvärr hade läkaren ingen förklaring på blödningarna eller fostervattnet. Kan ha varit en hinna som brustit. Fick en liten bild med oss. Gud vad verkligt det blev, han finns verkligen där inne. Nu vet man vem som sparkar.
Nästa morgon samma sak. Skit kul men allt var okej med mig ändå.
Dagarna gick, jävla illamående, men spydde inte ofta men allt var äckligt. Förrutom sallad som jag älskar.
Lillen höll liv i lådan ofta och hade hicka ofta. Runt vecka 18-20 kunde Micke känna sparkarna. Var kväll innan vi sov så smörjde Micke in min mage med olja det kliade satan hela tiden. Och lillen försökte sparka på hans händer. Gulligt. 
Sen efter det fick jag åka in på BB två ggr. Ena gången pga oförklarliga buksmätor och ingen foster rörelse andra gången var det blödningar från livmoderskanten. Tråkigt var det. 
Sen dagen innan nyår. Var i vecka 35 el 36 då jävlar fick jag värkar. Magen spännde som faan. Usch. Fick komma till BB för observation Jätte trevlig USKA som tog hand om mig. Fick ligga med CTG för typ femte gången. Värkarna var starka och oregelbundna men hade inte värst ont det spännde mest. Fick Bricanyl i rumpan typ.. Sen slutade det men fick ligga kvar över natten. Pratade  med läkare nästa dag fick komma hem MEN var tvungen att ligga i sängen såvida jag inte ville föda barnet den veckan..  Det var ju nyår så jag tog det lungt.
Efter det gick allt på som vanligt dock jag fick starka värkar några gånger oftadt på nätterna så jag sov nästan aldrig. Dom höll på i 7 timmar kanske fy fan. Ska jag ha det såhär hela tiden...  men men allt gick bra efter det..image10
Vecka 27
image11

Vecka 29

image12
Vecka 34 och magen har sjunkt neråt.

image13

Vecka 37, sista bilden jag hann ta och blev inte större än såhär.


image14
VUL vecka 14 från gynakuten

image15

Rutin Ultraljud vecka 19, ett huvud en arm och lite av ett ben


Bilder från senaste tiden

image4image9image6image7image8

Guud vad tiden går snabbt!

Ett halvår sen jag skrev, glömmer sådant här. Ligger i bakhuvet men man ahr så mycket mer viktigare saker att tänka på. Jaa Anton är 8 ½ månad nu, ålar fortfarande men kan resa sig upp om han håller i ens hand. Vem vet han kanske hoppar över krypandet. Mickes far har tyvärr gått bort. Han hade cancer i princip hela kroppen. Hemskt. Får en klump i magen när jag tänker på det. Tänk om mina föräldrar gick bort eller Micke, Anton, Em?! Vad kulle hända då. Nej sånt skit. Micke och jag har varit tillsamman i två år. Känns som ingenting ju. Letar lägenhet i Hbg för här vill man fan inte bo. Vill att nya albumet med Seether ska komma ut, väntar spännt. Såg nya Beck filmen igår, riktigt bra men ahh så irriterande slut!!

It's cold outside I'm sensing fear
My self control has disappeared
I'm spinning out at each end
Could you be kind and let me in
Despite the writing on the wall
My future's bleak and rather small
That's all you could ever take from me
I've got nothing to lose so let me be

Well I sized you up your not that strong
You're weak inside I knew all along
This made up army you fight in your head
Destroyed your worth and pronounced you dead

Undra om någon förstår mina små budskap.. hehe.

How did I get here?
And what went wrong?
Couldn't handle forgiveness,
now I'm far beyond gone.
And I can hardly remember
the look of my own eyes.
How could I love this,
a life so dishonest,
It made me compromise.

Jaha. Shinedown är ivarjefall en jävligt grym grupp. Grymt bra texter.
försöker reflektera och försöker få tillbaka den passion jag ahde för att skapa men ja den uppskattades inte av dem människor det var menat för. My spirit is kind of broken.
Samma dröm varje natt nästan, jobbigt, därför vill jag inte sova. Inte somna.

Should I open up my eye's or just ignore who you are
And what you could have been
And should I open up my eye's and make believe you will change
So it's easier to not stay, to not stay


Jag saknar DIG, du vet vad jag menar.

Nya frisyren en page

134568-3